Alla dagar känns det som att jag är deprimerad. Min 'bästa kompis' ignorerade mig idag. Hon sa innan att jag skulle gå till Lycktan (som är en ungdomsgård) eftersom att hon inte vill ha ensam. Hon har fler vänner än vad jag har. Hon åkte dit med sina kompisar Ida och Amanda. Dom brukar dissa henne ibland och därför brukar jag vara där för att hon inte ska behöva vara ensam. Hur tråkigt det än är så finns jag där när hon är ensam. Hon hatar att vara ensam och även singel. Är hon singel säger hon att hon känner sig värdelös. Jag förstår inte det. Hon är bara 14 år. Aja men det blev inte så att hon blev lämnad. Det blev jag. Jag satt där själv på golvet och gjorde ingenting och nästan längtade på att hon skulle bli ensam, men hon blev det aldrig. Jag satt på golvet i ca 2 och en halv timme innan jag gick hem. Jag sa ingenting utan gick bara. Det var ungefär en halvtimme sen. Hon har inte märkt någonting än. Du kanske tänker "det var ju ingenting". Ja, visst. Kanske det inte vore någonting om JAG gick dit för att vara där. Men det var ju hon som ville ha mig där. Jag känner mig alltid som ett andrahands val. Hon kanske bara har mig för att vara med någon när ingen annan kan. Hon kanske inte ens tycker om mig.

Idag har nästan ingen sagt någonting om hur jag ser ut. Bara 4 kommentarer om mina kläder och 3 om mitt hår. Jag förstår egentligen inte varför jag får se ut som hur jag vill? Får man inte vara människa längre?

Hej!
jag skapade bloggen för att visa att det är väldigt bra att visa vem man själv är. Då menar jag på utsidan! Det kan också vara väldigt jobbigt att visa vem man är på utsidan. Innan jag hade bytt stil visste jag inte om det. Jag levde som i min egen värld. Jag hade massor av vänner, ganska populär. Sen började jag klä mig på ett visst sätt som inte mina 'vänner' accepterade. Jag blev lämnad av nästan alla. Jag började även bli smått mobbad från början när jag hade bytt stil. Jag märkte det sen mer och mer. Det blev värre och jag förlorade fler kompisar. Nu har jag 2 kvar och vill verkligen inte att dom lämnar mig. Trotts allt det har jag kvar min egen stil. Jag tycker det är viktigt att visa vem man själv är. Det är det enda jag kan känna att jag är stolt över, att jag har en egen stil. Vågar vara den jag är och inte vara som alla andra.

Jag har haft självskadebeteende/beroende sen när jag var runt 10. Det blev värre vid 12 års ålder. Nu pratar jag med kurator, hjälp på internet, vänner på internet och andra saker. Jag kan inte prata med mina kompisar om det eftersom dom inte verkar förstå.

Fortsätt gärna läsa min blogg. Jag ska uppdatera den ungefär 1 gång per dag. Om du behöver hjälp med något så finns jag alltid här för dig! Har du kik så kika: team.radke Har du inte kik så kan du skicka en fråga till mig här på bloggen. OBS vill du att jag inte lägger ut frågan på bloggen så måste du skriva det i frågan!